Ok, till att börja med, ursäkta ordvitsen. Men har man spenderat tre dagar tillsammans med reporter Dusan Umicevic och Aftonbladets Mats Wennerholm så kommer det vare sig man vill eller inte. Hur ska det här sluta? Med ett VM-guld får man hoppas. Befinner mig i Prag på hockey-VM och idag var det nedsläpp. Som vanligt när man kommer till ett mästerskap så är de första dagarna fyllda av irritation och frustration. Saker har inte satt sig i organisationen, det är svårjobbat och man ska försöka förstå sig på en ny kultur. Det är väl charmigt när man är på semester men kan vara nog så jobbigt när man är ute på jobb med kniven på strupen.
1a irritationsmomentet. Att få tag på en taxi i Prag är inte helt enkelt har vi fått erfara. Första dagen här gick vi upp till gatan utanför arenan och tänkte att vi skulle vinka in en bil. Efter en stund så kände vi att det kanske helt enkelt skulle vara enklare att gå tillbaka ner till arenan och be någon ringa en taxi. på vägen ner frågade vi en funktionär om han kunde hjälpa till. Nej han hade bara prepaid-kort och det var tomt, men låna gärna en av våra telefoner, nej gå ner till informationen dom hjälper er. Nere vid informationen tittar dom frågande på oss, ringa en taxi? Nej vi måste nog tillkalla chefen. Chefen kommer. Ringa en taxi? Vart? Vänta lite… han går in på kontoret. fem minuter passerar…7 minuter, 8…9…. efter tio minuter kommer han ut med en papperslapp. på den står beskrivet hur vi ska åka spårvagn dit vi vill. Vi tackar och går tillbaka upp till gatan igen. Väl där stannar vi en taxi men han hade minsann ingen lust att åka just dit vi skulle så han drog iväg med en rivstart igen. Till slut löste det sig dock och vi kom iväg.
2a irritationsmomentet, en favorit i repris. Ackrediteringar. Idag skulle jag ut och filma Sveriges uppvärmning på förmiddagen. Jag kommer ner till porten ut mot rinken där vi stått och filmat alla träningar hittills. Men idag var det stopp.”no enter” sa en barsk röst och pekade på en skylt som förkunnade att här behövdes det minsann en fotoväst för att komma igenom. Jag pekar på min ackreditering och säger att siffrorna på den visst ska ge mig rätt att komma ut där. ”no, you need a bib”. Men, försöker jag förklara. hur ska jag överhuvudtaget kunna ha en bib (väst) när ni har erat fotograf möte där ni delar ut bibarna klockan 13 och nu är klockan 11? ”No bib, no enter” Mannen pekar barskt på skylten. ”But You havent…” inser att det är lönlöst att argumentera och börjar gå trapporna upp mot läktaren för att ta mig in den vägen istället. Det Tjeckerna inte har i huvudet får jag ha i benen tänker jag. När jag väl har tagit mig runt allting och ner till rinken så ramlar kvällstidningsfotgraferna in en efter en utan bibar. ”men hur…?” undrar jag. ”Det var inga problem alls” svarar dom. Så förmodligen ramlade väl poletten ner till slut.
3e irritationsmomentet. Paragrafrytteri… Say no more.
Detta och mycket annat som händer hela tiden gör att man knyter näven i fickan flera gånger per dag och försöker tänka fina tankar. MEN det lustiga är, när pucken väl släppt och VM väl är igång är allt borta. Man går in i zonen och man bara jobbar. Det enda man bryr sig om är att leverera.
16 timmars arbetsdag, otaliga leveranser, fler språngmarscher upp och ner för trapporna i arenan än vad som kan vara bra för hälsan. Den urusla kosthållningen bestående av snabbmat och choklad. Allt detta förträngs och istället så njuter man av att man trots allt har världen bästa jobb. Man får uppleva möten, stämningar, draman. Man får höra hur publiken jublar så fort den nu 43-årige Jaromir Jagr rör pucken. Man får känna hur läktaren gungar när över 16.000 tjecker hoppar i takt efter en sen reducering. Man upplever en kollegial anda mellan all media som trots knivskarp konkurrens och leveranskrav stannar upp och hjälper varandra och garvar tillsammans. Jag har ett fantastiskt jobb. Utan irritationsmomenten så skulle det nog bli lite för bra.
Nu stoppar jag huvudet under armen och kör ett tag till. Hörs snart igen hoppas jag.
Förresten. Hoppas ni gillar min sprillans nya sajt. kolla runt och kom gärna med feedback!
Lämna ett svar