Att ha ångest på jobbet är inget man strävar efter. Det kan till och med anses skadligt har jag hört. Ändå så var det ren och skär ångest som jag kände idag när jag jobbade. Att se Tre Kronor glänsa så som dom gjorde under första perioden mot Kanada var helt otroligt. Ändå hade jag det på känn. Att det skulle gå åt skogen. Det Kanadensiska lag jag sett hittills under turneringen har varit kliniskt. Under de träningar vi varit och sett Kanada så har dom varit kusligt tävlingsinriktade och varje träningsmoment har tagits på fullaste allvar. Visst kanske det var första gången under turneringen som de blivit testade på riktigt defensivt och fick sig ett uppvaknande där. Som en Kanadensisk journalist sa efter matchen ”they shouldn´t have poked the bear” För till andra perioden var det en vaken björn som kom ut och han var inte glad… Jag ska inte referera matchen det finns det andra som kan göra bättre men min känsla på läktaren var så ångestladdad att jag gick ner långt tidigare än vad jag brukar för att i alla fall få en bra plats i mixedzone där det brukar vara en annan typ av kamp om de bästa positionerna. Jag gick ner så pass tidigt att jag var helt själv där nere.
Tomt i mixedzone med 7 minuter kvar av matchen
Lika tomt var det inte några minuter senare. Det var en lustig stämning. Besvikna svenskar, men inte heller kanadensarna var direkt sprudlande. Alla behövde nog smälta den här matchen. Eller som Kanadas coach McLellan sa ”Both teams have lessons to learn from this game”. Pär Mårts var märkbart tagen i sina analyser. Men jag måste säga att jag är grymt imponerad av honom som coach. Han tar sig tid med all media. Tidningar, radio och tv. Han står kvar och svarar på frågor tills alla är nöjda. Han bjuder på analyser och är vältalig. Riktigt kul att se. Mer sånt. Idrott är ju trots allt underhållning och då ska man ju köra showen hela vägen.
Nu börjar intervjuerna som vi gjorde efter match vara färdigtankade till Stockholm och därmed slutar även jag att tänka för den här gången.
Lämna ett svar