Travemunde – Salzwedel
Salzwedel – Mansfeld
168 kilometer blev det igår. 168 km blev det idag. Även om etapperna enligt plan skulle vara 148 och 153 km. Det är rätt knäckande att inse att det är ytterligare en och en halv mil kvar att cykla när man har uppnått den planerade sträckan. Tänk er att ha cyklat en vätternrunda och när du kommer till Motala står det en funktionär där och säger att målet är flyttat. Även den bäste motionär skulle nog bryta ihop då. Men vadå en vätternrunda är ju 300 km tänker ni nu. Ja visst men runt Vättern släpar du inte 16 kg packning, du kan cykla i klunga och behöver inte klyva all vind själv, det är avgränsade vägar (mestadels iaf) banan är snitslad och definitivt kontrollerad. Dvs du hamnar inte rätt som det är mitt ute på en åker.
Vart tog vägen vägen? Är du på en åker och åker? Japp så var det. I min iver att slippa Autobahn och tvinga gpsen till en alternativ rutt så fick jag den här. Ingen mellanmjölk här inte. Allt eller inget.
Så på jämförelsen med Vätternrundan så känner jag, som åkt två, att det inte är allt för långt ifrån. Antalet timmar på sadeln är ungefär desamma.
Det som skiljer är alla små stopp som man ändå gör. Idag stannade jag och tittade på en grävling som nosade runt i ett dike säkert tio minuter. Ända tills han upptäckte mig och gick till attack. Jag fick kasta mig över cykeln och använda den som sköld. Eller som när jag idag cyklade förbi en oansenlig glänta där 16 soldater från andra världskriget låg begravda. Stupade bara veckor före krigsslutet. Eller som igår när jag cyklade längs med gränsen mellan forna öst och väst där det fanns minnesmärken och vakttorn kvar längs vägen. En stork vid sidan av vägen är också värd att stanna till för ett par minuter eller så.
Det där med att få tid till att tänka är dock i princip omöjligt. Tror hjärnan stänger av för att föra all energi till benen. Ibland är jag en vettig tanke på spåren men då kommer en uppförsbacke och bryter koncentrationen. Det bästa är när man hamnar i en slags trans och rätt som det är har man trampat en mil utan att tänka på det.
Hittills har Tyskland ändå levererat över förväntan. Vackra hansastäder. (Med förkastliga kullerstensgator) skogsvägar jag inte trodde fanns i det här landet och omväxlande miljöer.
Imorgon är en ny dag. Planerat 141 km. Landar väl på 168. Ställer in mig på det redan nu.
Lämna ett svar