Efter gårdagens ca 16 timmars arbetsdag känns det sådär så där att vakna upp och kvällstidningarnas fetaste rubriker handlar om vilket uselt jobb man gjort.
Ja jag var där. Inne på Stade Vélodrome. En fotbollsplan bort från det som skulle bli den stora nyheten för kvällen. Under första halvlek stod jag precis under läktaren där ryssarna stormade engelsmännen. Men inför andra halvlek bytte jag position och ställde mig bakom ryssarnas mål på andra sidan. Helt riktig skulle det visa sig eftersom jag fick kanonbilder på Englands mål och det efterföljande firandet. Vinkeln på det engelska anfallsspelet var räddad bildmässigt. Jag lyckades även få bilder på ryssarnas mål. Men de bilderna var det ingen som frågade efter när kvällen skulle summeras. Istället så var det bilder på kravaller som var efterfrågade. När jag tittar på det jag filmat så ser jag efter slutsignal hur en ensam raket flyger upp från den ryska klacken, vad jag förstår nu i efterhand var det startskottet på det som sedan händer, och sen tar det slut. Där tar jag min kamera och börjar gå mot den mixade zonen för att göra spelarintervjuer. Av slagsmål och annat märkte jag ingenting förrän jag läste om det på nätet 20 minuter senare. Då var allt redan över.
Självklart ett misslyckande från min sida. Hade jag stått kvar lite längre. Hade jag tittat upp åt vänster mot bortre kortsidan när jag gick ut, då hade SVT fått sina bilder och kvällstidningarna hade varit utan rubriker.
Men så är det. Under 16 timmar gjorde jag allt rätt och en minut hade jag blicken åt fel håll. Nu gräver jag inte ner mig för det. Sånt händer. Men visst har man rannsakat sig själv under dagen.
Tur man är ett bra team här på plats i alla fall. Min side-kick Reporter-Björn och jag kämpar vidare. Vi levererar lägesrapporter och klipper inslag idag. Just nu njuter jag av en kaffe i solen, eller jag menar, känner in stämningen på stan, medan sidekick-Björn lyssnar igenom alla intervjuer från igår.
Vi var och träffade en vinbonde och pratade om druvor, vin och fotboll.
”När det gäller vin vinner vi (Frankrike) VM-guld varje år, inom fotbollen är det mer upp och ner. ” självförtroendet hos fransmännen är på topp. Vårt är lite naggat i kanten, men jag tror vi får revansch med reportaget från vinodlingen. Det känns bra så här långt.
Lämna ett svar