Dagens etapp 105 km tre mil kort från Augsburg

Kort blogg idag pga trötthet.
Kom iväg från sjukhuset först vid elva så jag började redan där i baktakt.
Noll energi i kroppen eftersom sjukhusmaten inte riktigt hade energiinnehåll för att sitta och trampa på en cykel utan snarare ett minimum av mat för att hålla patienterna i sina sängar. Misströstade rejält ett par gånger.

Bromsarna började strula och låg och slirade på bromsskivorna för att göra det ännu jobbigare. Varmt var det också. Hade lust att kasta cykeln i ett dike. Men började proppa i mig mat varthelst jag kunde. På toppen av en brant kulle så låg ett värdshus som hade sparrisvecka. Två sittningar med buffé varje dag. Hade turen att få en plats vid ett bord trots att det var fullsatt. Hamnade mitt emot en farbror som talade svenska och hade sommarhus i Fagersta. Där började det vända. Mentalt och energimässigt och även backarna. Tydligen var värdshuset vida känt och det gick busslaster dit för att äta deras sparris som var dagsfärsk och skördad av krögaren själv. 1.4 ton sparris gick det åt under en vecka, i år är nog siffran 1.5. Tror jag smällde i mig ett par hundra kilo själv.
Stannade till vid en kyrka där en av de vackraste rösterna jag hört i mitt liv repeterade Bach-kantater tillsammans med en organist och en violinist. Själaglad gav jag mig av därifrån.
Hamnade i en otrevlig by där alla var misstänksamma och otrevliga. Tänkte sova där men drog vidare när jag fick en utskällning av värdshusägaren för att en annan svensk hade laddat ner olagliga saker på hans wifi tidigare. Hamnade istället på en camping vid Donau. Vackert.
Nu ska det sovas. Imorgon måste det bestämmas. Mot München och tåg till Verona eller mot alperna och se hur långt det bär. I slutändan är ändå det viktigaste att vara på plats i Toscana på lördag inte hur jag kommer dit. Val å kval.