Här sitter jag och fyllnar till för mig själv. För det är väl så man gör på midsommar. Kanske inte själv men mitt sällskap kommer ju inte till Toscana förrän imorgon. En av de saker jag sett fram emot efter varje dagsetapp är varm mat och en kall öl. Men jag har nöjt mig med en. Alldeles lagom. Idag slog jag på stort och köpte två! Toleransnivån för alkohol var sjunkit något. Känner mig sådär skönt midsommar-lurig som man gör efter tre-fyra snapsar och ett par öl till sillen.
Först dagens garv. Insåg idag att den otroligt behändiga flytande tvålen i resestorlek från Dove som jag köpte inför resan (nej jag är inte en av de där sponsrade bloggarna som droppar varumärken för att få saker, men om någon från Dove läser detta så kan ni höra av er. Något kan vi ju alltid göra upp..) nåväl, den var ingen tvål. Det är en fuktkräm. Tyckte tidigare att den var lite kladdig för att vara en tvål men tänkte inte så mycket mer på det. Så idag kollade jag närmre på flaskan och visst var det en kräm och ingen tvål.
Det roliga är att den har varit helt fantastisk på att tvätta bort oljerester. Har allt som oftast olja från kedjan på vaden. Men med Dove body milk så är det ingen match att få bort det! Len som en barnrumpa blir jag också.
Cyklingen idag har varit härlig. Allt det jag kämpade för i höjdmeter igår fick jag tillbaka idag. Har legat på hårt på bromsarna. Det 120 kilo tunga ekipage som jag utgör tillsammans med packning och cykel är inte gjort för branta serpentinvägar. Bromsar man inte hela tiden bär det iväg nått så ohyggligt. Och över 50km/h blir det ett rätt vingligt ekipage med läskigt lång bromssträcka som kommer farandes. Och det vill man inte. 4,5 mil till Florens och framme i god tid för lunch trots sen avfärd och tre fikapauser på vägen. Firade ankomsten med traditionsenlig(?) midsommarrisotto och rödvin. Gick runt och trängdes med turisterna ett tag. Förundrades över katedralen som var något av det mäktigaste jag sett, innan jag fick nog och fortsatte mot slutmålet ytterligare fyra mil bort.
Florens ligger dock i en dal omgiven av höga kullar. Så resan ut ur stan blev jobbigare än jag trott. Utvilad, nyäten, med vattenreserverna påfyllda och inhandlade bananer i väskan tog jag mig an backarna. Har nog blivit starkare än klok under den här resan. Kvicksilvret visade på 30 grader i skuggan och inte en vindpust. Jag kände mig uppeldad av att hela tiden kunna skjuta fram gränserna. Till den där kurvan orkar jag, dit till skylten ska jag, äh det här går bra bort till den där muren ska jag… Så höll det på. Krafterna var outtömliga i benen. Backarna branta men min vilja var okuvlig. Tills det small till. Det gick inte att röra sig en meter till. Satte mig vid vägkanten och tryckte i mig en liter vatten. Ytterligare en halvliter överhuvudet och innanför tröjan. Satt och andades i tio minuter innan jag kunde röra mig igen. Totalt värmeslag. Satte mig på cykeln och körde hundra meter innan jag fick göra om samma procedur igen. Sen gick jag en bit till ett krön nerför var ljuvligt när det började fläkta lite.
Google och jag har dock lite olika syn på vad som är fahrbar. Det här var säkert en väg på 1800-talet då dom programmerade google maps men inte så mycket till väg längre.
Nu är det 25 km kvar på den här resan. Tror jag kommer klara det!
Lämna ett svar