Ni vet den där dagen när man känner att man äntligen får gå och lägga sig så man får börja om med en ny dag imorgon istället. Den dagen då man sätter telefonen på laddning som en sista grej innan man släcker lampan och den inte börjar ladda för att laddhålet är fullt med fickludd som man med kirurgisk precision måste avlägsna. Ingen katastrof men där gick tio minuter av nattsömnen till spillo.
På motorvägen mellan Marseille och Saint Etienne körde en Peugeot ut framför oss och tappade en del av sin kaross som virvlade genom luften och träffade vår bil på taket i 130 km/h. Ingen katastrof men lite läskigt.
På väg till Arenan i Saint Etienne missade vi en avfart och tappade en massa tid. Ingen katastrof men stressande.
På väg in i arenan råkade vi på ett gäng riktigt griniga och väldigt saktfärdiga vakter som sinkade oss ännu mer. Ingen katastrof men sjukt irriterande.
Inne på presskonferensen gick flärpen till dragkedjan på kameraväskan sönder och jag skar mig i fingret. Ingen katastrof men lite ont gör det.
Båda presskonferenserna jag var på idag (Island och Portugal) fick jag igång kameran på absolut första stavelsen av presentationen. Ingen katastrof men lite väl tight kanske.
När alla ”lajvare”(direktsändningar till tv-sändningarna) var färdiga och leveranser av presskonferansklipp undanstökade skulle vi klippa färdigt det sista på vårt reportage från en vingård utanför Marseille. Då hade slumpmässigt utvalda ljudfiler blivit korrupta och gick inte att spela upp. Katastrof!!! Som tur var hade jag inte formaterat orginalkortet och det gick att tanka in på nytt och ersätta de korrupta filerna. Så ingen katasrof men sjukt påfrestande.
Det här var också dagen då middagen blev reducerad till en Carlsberg och en snickers (i sann publicserviceanda måste jag här påpeka att det finns andra middagar också) ingen kata… Ja ni fattar.
Skönt att dagen är slut, telefonen på laddning och utan katastrofer.
Nu ser jag fram emot en ny dag.
Lämna ett svar