Jag tänkte verkligen inte skriva någon blogg likväl eftersom vi ska vara med live i Gomorron Sverige kl 07:15 imorgon bitti. Men sen låg jag ändå här i sängen och funderade över dagen händelser.
Egentligen skulle vi åkt till Toulouse idag för att spela in ett reportage, men på grund av nyhetsläget så fick vi istället sätta oss i en bil och åka 75 mil till Lille istället. Anledningen var att Ryssland spelat match här idag och att engelsmännen spelar i Lens 30 km härifrån imorgon. Så det fanns farhågor om våld. Så vi for iväg imorse och åkte hela dagen. kl 18 var vi framme och kunde konstatera att det;
1, hade varit en smärre sammanstötning mellan polis och supportrar och en tårgaspatron hade avfyrats tidigare under dagen.
2, var en väldans massa poliser på plats
3, många väldigt fulla och högljudda engelsmän var på plats.
4, även var en hög med journalister och fotografer som kretsade runt engelsmännen och väntade på att något skulle hända.
Nu kommer mitt dilemma. Jag är här för att göra ett jobb och gör naturligtvis det jag blir tillsagd att göra. Men samtidigt som jag och Reporter-Björn tillsammans med ett tiotal andra TV-team står och tittar på ett gäng pissfulla Engelsmän som skriker att ryssarna är dumma, så är det minst lika många positiva berättelser som inte blir berättade. Reportaget om Toulouse som rugbystad som vi hade rekat t ex. Matcher på andra arenor där fans förbrödras. Berättelser om fotboll och glädje. Att det finns 22 av 24 länders supporterskaror som inte bråkar just idag vem berättar det?
Sen kommer nästa dilemma. Att vi står där föder dels en mer högljudd engelsk skara supportrar som triggas och märker att ju högre dom skriker desto fler kameror riktas åt deras håll. och dels att bilden som förmedlas blir ganska missvisande. Jag säger inte att vi ljuger för det gör vi inte. Men om alla medier visar bilder från samma torg i Frankrike, upplevs inte då det som så mycket större och värre än vad det egentligen är? Ska 100 fyllon verkligen få ta så mycket medial plats? För ni där hemma ser inte bilden av gatan ett halvt kvarter bort där vi åt vår middag och där det var hur lugnt som helst.
Medieklimatet idag med twitter och Facebook gör att det blir extra känsligt att missa något. För är man inte på plats där det händer så twttrar 100 personer om hur bedrövligt det är och vi har en ”tittarstorm”. Därför vill alla vara på plats, och händer inget så rapporteras det ändå. Och då blir det bilderna från ett torg där fulla engelsmän får representera ett helt EM.
Det är en del av sanningen, javisst. Men glöm inte alla bilder ni inte får se.
Fred och kärlek från Lille!
Lämna ett svar