Tillbaks i Annecy, det var här vi började vårt EM för ganska precis tre veckor sedan, jag och reporter-Björn.
Då hade man allt framför sig. Vi sa det att det kändes som om mästerskapet hade tre starter. Först började det när vi kom hit och installerade oss, fixade med ackrediteringar och började göra reportage. Sen började det på nytt när öppningsmatchen, för att till slut dra igång på ”riktigt” när Sverige klev in i turneringen.
Nu har jag passerat mittpunkten på mästerskapet och vistelsen i Frankrike och man börjar räkna avslut istället. Först tog det slut när Sverige åkte ur turneringen. Sen blev det ett annat avslut när Björn åkte hem och gruppspelet var över. Varje omgång är ett steg närmre hemresa och det slutgiltiga slutet på turneringen och min EM-resa.
Det märks att många börjar bli trötta och slitna i presskåren nu. Vi, inte bara svt, har jobbat stenhårt under flera veckor utan någon större chans till återhämtning. Man kryssar mellan städer för att hinna med presskonferenser, träningar och matcher. Sen EM började har jag varit i Lyon, Annecy, Marseille, Bordeaux, Lille, Lens, Paris, Nice och nu är jag tillbaka i Annecy. När man är så korta stunder på olika platser är det svårt och framför allt dyrt att tvätta. Så idag sprang jag in på ett H&M och köpte strumpor och T-shirts. Blev i princip billigare att köpa nytt än att betala hotellets hutlösa tvättpriser.
Att jag skulle komma tillbaka hit till Annecy trodde jag aldrig. Anledningen till att vi är här är att Island har sin bas med hotell och träningsanläggning i stan. När vi var här för tre veckor sedan så visste ingen vi pratade med vilket landslag som bodde i stan, och ingen verkade särskilt uppspelta över att Island hade sin bas här. När vi stod i den mixade zonen där vi gör intervjuer med spelarna var det två andra tv-team och lite skrivande journalister där som småpratade lite avslappnat med spelarna och med Lars Lagerbäck. Det var en lugn och skön stämning som man inte är bortskämd med under ett fotbollsmästerskap, där allt mer strävar mot stängda dörrar och bortvändhet från media.
Idag hade Island en presskonferens på ett hotell här i stan, och det var fullsatt. Det stod 17(!) tv-kameror uppställda i konferensrummet och det var fullt med journalister i alla hörn. Om man skulle gått ut från presskonferensen och fråga på stan idag är jag övertygad om att vetskapen kring vilka som bor här har ökat markant; Island, Frankrikes nästa motståndare i kvarten. Landet som vuxit från liten obskyr fotbollsnation i de andras skugga till att vara bland Europas 8 bästa lag.
Skönt så att Islänningarna fortfarande står med båda fötterna på jorden. Domnar ännu inte förlorat är sin humor. Jag har aldrig varit på en presskonferens där coacherna kommit undan med så mycket ironi som Lars och Heimir (ass coach) gjorde. Dom fick t ex frågan kring hur samtliga spelare i startelvan lyckats få varsit gult kort men ingen har mer än så (vilket skulle innebära avstägning i en match) svarade Heimir att ”Vi brukar byta tröjor på spelarna när någon får en varning, det är ingen som känner igen oss i alla fall” Så fortsatte det, det var humor och glimten i ögat hela vägen. Kan aldrig tänka mig att en Brittisk, Belgisk eller någon annan större fotbollsnation skulle våga bjuda på sådana citat.
Hoppas att Island får fortsätta vara sådana. Spontana, härliga och helt, helt underbara.Vem vet, kanske det blir fler resor till Annecy innan mästerskapet tar slut. Det är inte bara sympatiska presskonferenser här. Det är väldigt vackert också.
Lämna ett svar